Matromantiska systrar, Jerry Lee Lewis och ett glas Chablis

Sitter och väntar på att min syster ska komma på besök. Tänker på vikten av att omringa sig med personer som känner alla ens skrymsen och vrår. Personer som var med från början. Från argt barn till elak tonåring till förvirrad vuxen och som dessutom varit måltavla för alla ens dumheter. Som fått utstå försvinnandet av sparade mjölktänder, häftstift i fingrar och historier om att burken av sparat gammalt kiss faktiskt visst var äppeljuice. Personer som man själv förlåtit alla insparkade dörrar, kiss på heltäckningsmattan, ryggdunkar så man trodde hjärtat skulle flyga ur kroppen och manetkrig på stranden. Personer som lyssnat, tröstat och gråtit, som skrattat, skämtat, dansat och följt med på toa.

Systrar som man haft äggätartävlingar med på påsken, som man skrattat åt när ett uppfostrat “tack för mate….” förvandlades till en chokladfingerspya på golvet efter barnkalaset och vars barndom har samma doft, smak och ljud som ens egen.

I garaget ligger en rufsig vit trasa med svarta oljefläckar, flottig och mjuk på ett sätt som ger rysningar när den nuddar naglarna. Doften av bensin, järn och smuts i det svala rummet och skornas gummisulor är mjuka mot det dammiga cementgolvet. Tårna fryser. Ute i rödluveskogen doftar det barr, våta löv, kåda eldrök och älgbajs.

Inne är det varmt och det smakar rabarberkräm, kanelbullar, mjölkkokt torsk, fläskkarré med äppelmos, potatis. Potatis. Den där förbannade potatisen! Tur att vi tillslut skaffade en hungrig hund som kunde äta upp all potatis vi slängde under kökssoffan.

Nu kommer alltså min lillasyster på besök. Hon som kunde äta en hel pizza vid fyra års ålder och vars favoritpålägg var (och kanske fortfarande är) smör, kaviar, ost och feferoni på rostat bröd. Det var hon som gick upp tio minuter innan bussen skulle komma för att sedan somna in igen vid tekoppen. Min fina, fina lilla syster som är precis lika mycket matromantiker som jag.

Allt snurrar runt måltiderna. De är själva stommen i livet. Höjden av lycka är när man är mitt inne i matlagandet, långkok på spisen, kaka i ugnen och doft av rengöringsmedel i det välstädade huset. Nöjda barn som pysslar, leker och skrattar, ett intressant samtal med en person som känner alla ens skrymslen och vrår,  allt svart, grått och lila, alla goda och otrevliga personlighetsdrag och livshändelser, alla ens fina och onda tankar. Och till detta Jerry Lee Lewis och ett halvt glas perfekt tempererat och smakbalanserat Chablis.

Annonser
Det här inlägget postades i Mat, Sinnen och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s