Michele Braganti – den envise vinbonden som strävar efter att göra världens godaste Chianti

Jag lovade ju er en längre intervju men vinmakaren som gör ett av mina absoluta favoritviner, Monteraponi. Här kommer den.

Michele Braganti producerar vin på vingården Monteraponi och har, trots en liten produktion lyckats göra sig ett namn i de viktigaste vinkretsarna i landet. Han håller till i Radda in Chianti, en liten by som ligger mellan Gaiole in Chianti och Castellina in Chianti i området mellan Florens och Siena. Han växte upp på en vingård som hans föräldrar hade valt att inte driva själva utan hyrde ut vinfälten till en man som Michele kallar en ”pirat” som tydligen helt misskött sitt jobb. Michele studerade juridik och hade inte en tanke på att ta över sina föräldrars vingård men blev sen mer eller mindre tvingad. Han börjar med att sälja druvor och först 2003 bestämde han sig för att försöka göra sitt eget vin.

–       Jag gjorde allt fel och det var en mycket dramatisk första vinifikation, berättar han.

Från att hata den toscanska landsbygden blev det hans kall att jobba för att Radda in Chianti skulle få de högklassiga viner han visste var möjliga.

–       Jag jobbade häcken av mig! Tack vare bra vinstockar, god jord och lite tur så blev resultaten bättre och bättre. Folk började prata om det, vinet blev erkänt och från 2009 odlar jag ekologiskt, förklarar han.

Michele gick alltså från att med tvång trycka ned sina händer i den toscanaska myllan till att numer sträva efter att göra det optimala vinet.

– Jag vill göra ett Chianti Classico som verkligen andas det terroir som finns i Radda…!!!..:) (Obs! punkterna och smileytecknet är hans egna)

I det här området är det druvor som Sangiovese och Canaiolo som regerar och ett Chiantivin måste innehålla minst 75% Sangiovese medan ett Chianti Classico minst 80%. Vissa producenter väljer att blanda i internationella druvor men trenden visar på en återgång mot det traditionella.

Vilka är styrkorna i det toscanska vinet?

Det toscanska vinet har låtit sig förföras av marknaden genom åren. Under den period som vinet såg en stor tillväxt och när Tupertuscan-vinerna blev populära förlorade det toscanska vinet den typiska karaktären och sålde sin själ till den internationella gommen.

Vilka är de tendenser som du nu ser i italien vad gäller vinets utveckling?

Det typiska, marknaden vill ha äkta, verkligt vin. Glaset säger alltid sanningen till den som känner igen den…

Hur skulle du beskriva ditt vin?

De typiska druvsorterna i Toscana känner inte till några genvägar, de ger dig allt om du ger dem allt men det är inte alltid som de betalar igen. I Radda är det ibland svårt och bittert men jag gör vin med ett stort hjärta. Jag skulle säga att de är fina, eleganta, steniga och stolta precis som den här jorden. En kristallklar klunk där du kan känna varma solnedgångar i september och kalla mornar i januari.

Alla producenter har en filosofi vilken är din?

Att se att med styrka och envishet förverkligas ambitionerna i långsam takt. Jag ville och vill göra det godaste Chianti som finns att få tag på. Jag jobbar fortfarande på det, vägen är lång med jag kommer att nå mitt mål. Vad skulle vi vara utan ambitioner?

Vem är den person i vinets värld som du mest ser upp till?

Min enolog Maurizio Castelli och hans högerhand Luca Felicioni. Jag känner mig verkligen säker med dem och dessutom har de blivit mina goda vänner.

Vilket av dina viner är närmast ditt hjärta?

Baron’Ugo som är ett Chianti Classico Riserva som föds ur ett specifikt vinfält, 38 år gammalt. Det planterades av min far 1974, året jag föddes. År 2006 bestämde jag mig för att vinifiera de druvorna separat och lagra vinet i 36 månader på  25 hl stora fat.

Du har precis avslutat 2012 års skörd, hur verkar årgången i kvalitet/kvantitet?

Det var en svår skörd, ett konstigt år. Det regnade mycket under våren fram till i början av juni. Sen blev det varmt, som det ska, sen blev det jättevarmt även under natten fram till i slutet av augusti. Sen kom regent igen, för att balansera upp det hela. 2012: liten kvantitet, traditionell årgång, lite färg, låg alkoholhalt (12,5-13), bra syra. Det finns några få riktigt bra exempel men i det stora hela skulle jag inte slita mitt hår för ett vin från 2012. Vi på Monteraponi har gjort allt för göra ett så bra vin som möjligt. Men, det är glaset och ni konsumenter som får avgöra resultatet av vårt slitsamma arbete.

Vad ska du göra idag, efter att du svarat på mina (jobbiga…) frågor?

Det är sant, dina frågor är verkligen skitjobbiga! Jag ska titta på la Fiorentina på TV. Forza viola!

Vill du säga någonting till Sentiamo’s läsare?

Följ Sarah, hon är duktig och passionerad. Sen har hon alltid Florens i sitt hjärta och bara det är tillräckligt. Hon ställer bara för många jobbiga frågor, typiskt! 😉

Annonser
Det här inlägget postades i Italien, Kommunikation, Nyhet, Vin, Vinkunskap och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s