Varför blir man vin- eller matfanatiker?

Det är ju så mycket snack om kolhydrater nu att man börjar fundera på om vi inte alla bara är maskiner som fungerar olika beroende på hur mycket och vilken sorts kolhydrater vi stoppar i oss.

Personer med olika sorters diagnoser blir bättre av att skära ned på socker och mjölkprodukter, yogainstruktörer berättar om den skada dessa har på vår kropp och psyke. Dessutom blir man ju snygg och smärt snabbt om man låter bli, och snygg, smal och smärt är ju samma sak som lycklig, eller?

I Italien är ju, som alla vet, TV- utbudet skamligt. Silvio har ju aldrig varit känd för att ha särskilt god smak, hög moral eller stort intresse för folkbildning. Detta avspeglar sig i stora delar av Italiens medieutbud. Halvnakna, vackra, smala, leende kvinnor finns alltid representerade på ett eller annat sätt. Dansande eller som något att vila ögonen på medan männen står för den politiska debatten. Det är inte ovanligt med kamerapareringar (heter det så?) nedifrån och upp och sedan ned igen (för att få med alla de viktiga detaljerna). Om Ulf Brunnberg hade gjort sitt uttalande i Italien hade ingen ens lyft ögonbrynet.

När det sedan blir paus, matas man med reklam för bantningspreparat, träningsredskap, hårborttagningsapparater och andra livsviktiga saker för att man ska kunna uppnå den viktigaste punkten på en kvinnas agenda: ett vackert yttre. Det är klart att man blir påverkad.

Jag såg att det även i Sverige finns bantningspreparat där man minskar upptaget av kolhydrater. Någonting man alltså tar innan man sätter i sig en stor tallrik pasta. Jag frågar mig då såklart: är det inte bättre att minska ned på portionen och på så vis slippa onödigt intag av kolhydrater? Nej, man ska svulla pasta, se glad och obekymrad ut medan man gör det för att sedan se till att det går rakt genom kroppen och ut på andra sidan. Det känns som en ganska osund grundide’.

Men, det var inte det jag skulle komma till. Jag undrar om det kan vara så att vi fungerar olika, tänker olika, är olika känsliga, psykiskt stabila osv beroende på vad vi äter? Kanske finns det då även de som är mer lättpåverkade än andra och använder sig av (missbrukar) livsmedel för att nå toppar och dalar. Kanske är det samma människor som fascineras så av matens och vinets värld att de utvecklar en så stark passion till denna att de likt en knarkare lever sina liv under ömsom piskan och ömsom den belönande klappen på axeln som dessa ger? Är det då även dessa personer som på ett eller annat sätt väljer en mer eller mindre professionell bana där de får vara ambassadör för sin herre? Det skulle betyda att alla mat- och vinjournalister, bloggare, provningsledare, vinimportörer, butiksbiträden på Systembolaget, vinresearrangörer et.c. länkas samman genom att alla ha en gensammansättning som gör att de påverkas starkare av vad de stoppar i sig.

Vet inte riktigt vad jag ville komma med detta inlägg men nu vet ni i alla fall att det kanske finns en genetisk anledning till varför ni gör det ni gör idag. Anledningen till detta kan även ha påverkats av mediekonsumtion och har ni Brunnbergianska tendenser kanske detta kan bero på en överkonsumtion av italienska debattprogram på TV.

Annonser
Det här inlägget postades i Italien, Kommunikation, Mat, Sinnen, Vin och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s