Bisonsafari- den gamle vegetarianen filosoferar

Bisonoxar betar på den västgötska prärien

Det ser ut som man är mitt ute på den amerikanska prärien. Bisonoxarnas stora muskulösa kroppar, den luddiga pälsen, doften av avföring och hö. Vi sitter i en gallerförsedd vagn bakom en traktor och spanar in djuren medan de tittar på oss med sina kloka ögon. Det ser ut som de tänker:

”Stackars människor som måste sitta inspärrade i en bur medan vi får gå ute i det fria”.

I själva verket vet de inte att vi alla sedan åker hem med en påse av valfri köttbit från en av deras släktingar.

Som gammal vegetarian blir det ibland lite för magstarkt att inse att man äter levande varelser. Jag får stålsätta mig själv för att undvika att låta mina tankegångar gå för långt. Troligtvis är jag på god väg tillbaka. Kanske kommer jag att återgå till vegetarianismen en vacker dag.

Anledningen till att jag började äta kött igen var mitt val av yrke. Jag jobbade på vinbar och gick den sista delkursen i sommelierutbildningen som handlar om att kombinera mat och vin. Under själva lektionen bestämde jag mig.

”Jag kommer aldrig att bli trovärdig som sommelier, vinskribent eller vinmarknadsförare om jag rekommenderar ett vin till en kötträtt och sedan medger att jag egentligen inte har en aning eftersom jag varit vegetarian i nästan 15 år.”

Jag högg in på maten som serverades och det kändes riktigt konstigt. Mitt hjärta slog dubbelslag och jag kunde inte sova på hela natten. Samma sak hände varje gång jag sedan smakade kött den första tiden. Jag blev extremt uppe i varv och pigg, värre än koffein. På nätterna låg jag sömnlös. Efter ett tag vande sig kroppen och nu har jag inga som helst problem även om jag nästan alltid föredrar ett vegetariskt alternativ eller fisk.

Bisonfarmen ligger i Gate, i närheten av Hjo, på Vätterns västra sida. Familjen som driver den är riktiga orginal. Det var farfadern som startade det hela och barnbarnet Simon Althaus driver nu ide’n vidare. En aldeles säreget rolig kille med torr, lite flummig men smart humor och ett ständigt leende på läpparna. Bara han är en sevärdhet i sig.

De har, förutom hjorden av bison, två minihästar varav en är en av de minsta i landet. Om den sa han:

– Det har haft en lite dålig uppväxt.

Bisonkött är magrare än nötkött och därmed väldigt nyttigt. Smaken påminner om nöt men har en  speciell ton av vild mustighet som inte liknar någonting annat. Vinet måste vara kraftfullt och gärna lite kryddigt. Ett Syrah från norra Rhone eller ett Montepulciano d’Abruzzo skulle fungera utmärkt.

Och, om man ska tänka ur ett naturvänligt perpektiv handlar det ju faktiskt om närproducerat kött från djur som efter konstens alla regler tas om hand på bästa sätt.

Bisonburgare på grillen

På gården finns även ett fik och ett fjärilsmuseum. En upplevelse för både vuxna och barn.

Läs mer om den exotiska bisonfarmen här.

Annonser
Det här inlägget postades i Kommunikation, Mat, Resor, Sinnen och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Bisonsafari- den gamle vegetarianen filosoferar

  1. Emeli skriver:

    Testa och läs ”Eating animals” av Jonatan Safron Foer! Efter vegan-tonåring blev det 10 köttätande år i Italien för min del, men nu har jag lagt av igen. Efter att ha läst den boken. Det var inte svårt. Och jag äter fortfarande fisk & skaldjur! Complimenti x il blog! //Emeli

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s