Den sötbeska smaken av sommar

Efter en lång paus ställer jag mig nu i startposition och låter höstinspirationen leda mig tillbaka till en kreativ sinnesstämning.

På sommaren slår vi upp dörrarna till våra vänners alldeles egna bed & breakfast. Hit kommer de om varandra och omlott för att förgylla våra dagar med deras sällskap, kokkonster och knasiga ideer. Sommaren har därmed varit fylld av middagar, luncher, matlagning i goda vänners lag och ett och annat provisoriskt sportarrangemang.

Klassiska dofter av syren och liljlekonvalj efterföljdes av omfamnandet av den stora vita rosenbusken med de snöande blommorna i början av juli. Kantarellerna ploppar upp utanför köksfönstret och det blir hallonpaj till dessert. Strax därefter kom körsbären och luften fylldes av kirskålens sötsliskiga, hotfulla parfym. Då vet man att man är mitt inne i sommaren och att den snart är på väg bort. Höstdepressionen slår till. Eller?

Jag känner en pånyttfödelse när mörkret återkommer, dagarna blir fuktigare och svalare, när doften av suddgummi och blyerts som etsat sig fast efter de många skolåren plockas fram ur ryggsäcken av doftminnen man ständigt bär med sig. Min är en ljusgul och ljusblå Adidas i fyrkantigt format. (Den var verkligen så snygg när jag fick den i första klass, även om den kanske inte var riktigt lika tuff som storasysters mörkblå Salomon.)

Det är när sommaren är på intågande som den riktiga melankolin tar fart. Det är då man måste skynda att njuta, snart är det över. Att under press ta vara på de soltimmar som aldrig egentligen tycks uppdaga sig är nog den huvudsakliga orsaken till utbrändhet (hur ironiskt det än må låta). Som storkonsumenter av väderappar, vädersiter och väderprognoser på TV och radio har svenskarna förvandlats till amatörmeteorologer.  Vi tröttar ut oss själva med vår optimism om att den perfekta soliga sommardagen faktiskt snart är här. Med det oförutsägbara vädret som byter skepnad var femte minut är det konstigt att inte fler lider av diagnosen schizofreni. Jag förstår att svenskar pratar så mycket om vädret. Det handlar inte om att vi inte har någonting att säga varandra eller att vi är dåliga på (eller ointresserade av) att kallprata. Vädret är det naturliga samtalsämnet eftersom 80% av vår tankeverksamhet faktiskt läggs på att tyda det. I alla fall på sommaren.

Det enda rätta är då att stänga in sig i köket med goda vänner, laga mat, prata vin, dricka vin och byta tips med varandra. Totaldissa vädrets makter och förvandlas till köksfilosofer, massera varandras gommar och låta sig förföras av stekosets sensuella ångor. Skölja ned sin väderfrustration med en sötbesk klunk Spritz.

Här kommer lite bilder från sommarens upptåg. Recept och mer ingående beskrivningar kommer de följande dagarna. Jag kan avslöja att det börjar med ett glas årgångschampagne med en kvinna som fött en omtalad legend inom friidrott, och avslutas med bisonsafari..

Annonser
Det här inlägget postades i Mat, Recept, Sinnen, Vin och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s