Trattoria Anna- äkta, genuint och frossande gott

Detta bildspel kräver JavaScript.

Av en slump hittade vi till en av stans mest genuina restauranger, TrattoriAnnavia Pisana i Florens.

Anna tog över restaurangen av sin far som en gång startade den. Under faderns tid hade den lilla kvarterskrogen inget namn utan kallades enbart ”La trattoria”. Det var först under 80-talet som Anna såg behovet av ett namn och gav den då sitt eget.

Än idag fyller den funktionen som kvarterets samlingsplats och det är sällan man stöter på personer som inte är oltrarnobor (fiorentinare bosatta på andra sidan floden Arno) här, och turister, det är lika exotiskt som pizza med ananas.

Man får alltså räkna med att bli uttittad när man stiger in genom den enkla dörren. Att hälsa på alla gäster och gärna utbyta några ord är regel. Man får tänka att det är som att stiga in i deras vardagsrum.

De två rummen är enkelt möblerade med mörka träbord och rutiga dukar. Det står även några trivsamma trädgårdstomtar uppe på ett skåp. Vinlistan går inte att tala om, här är det en enkel stråbeklädd fiasco som gäller. Men, vinet serveras i riktiga vinglas något jag skattar högt då jag har lite svårt att dricka vin ur dricksglas. (Något man ofta ser på enkla trattorior i Italien)

Maten är tillagad efter alla konstens regler. Här har recepten gått från generation till generation. På menyn finns en klassisk antipasto med kallskuret och crostini, två eller tre pastarätter och självklart den välkända ”Bistecca alla Fiorentina”. Blodig t-bensstek som fiorentinarna är så stolta över att när galna kosjukan förbjöd den stod de entusiastiska och förbannade på Piazza della Repubblica (ett av stans centrala torg) febrilt och i ren protest grillade bistecca av den allra största och blodigaste sorten.

Hos Anna äter man underbart gott. Få restauranger har bevarat den genuina kvarterskänslan och inte sålt sig till turismen som annars tenderar att äta upp staden. När man fyllt sin mage och går ut i den milda luften känns det naturligt att ta fram husnyckeln och gå några få steg hem efter en kväll på kvartershaket. Insikten av att så inte är fallet gör mig sorgsen.

Jag är så glad att jag hittat detta vattehål för mat-och sinnesmaniska som jag. Här stiger man in i det gamla Florens, en äkta stad som inte gör typisk mat för turister utan som gör äkta, rejäl, italiensk husmanskost på det sätt som de själva vill ha den. Ett litet stycke av stadens själ bevarat ifrån vargarna.

Annonser
Det här inlägget postades i Italien, Kommunikation, Mat, Resor, Sinnen och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s