Femton år av uteblivet påskfirande sätter sina spår

Jag vet att påsken passerat sitt bästföredatum för detta år men eftersom jag inte hänger med i det dagsaktuella tempot kommer detta inlägg med en märkbar försening.

Jag räknade ut att jag inte firat påsk i Sverige sedan 1997 och blev genast extremt nostalgisk. Rotade fram några kitchiga äggvärmare i tuppformat och en liten fin duk med samma motiv broderad av min mormor till mig påsken 1984. Vid tillfället det vackraste mina fuktiga ögon hade skådat.

För att sedan förkovra mig ännu lite i min nostalgi ringde jag hem för att inse att hela min familj skulle samlas och måla ägg och fira en sådan där Bullerbypåsk som jag minns från min barndom.

Vi hade en obligatorisk äggätartävling och det var alltid min lillasyster Lisa som vann. Jag tror hon kom upp i 10 ägg som mest (!). Men, det var även hon som utan problem åt en hel pizza vid 4 års ålder. Det där med matglädje ligger måhända i släkten.

Årets påsk firades vid Vätterns västra strand med släkt på min sambos sida. Det blev en jättefin och trevlig påsk med fantastisk mat och trevligt sällskap så min nostalgi fick inte så mycket mer för tänderna, som tur var.

Sillunch är underskattat. Trots att snön låg i drivor utanför fönstret infann sig vårkänslor. Sillen kom självklart från duktiga Maria Carlén och exotiska varianter som parmesansill, limesill, blåbärssill och äpple och kanel slank med välbehag ned i strupen.

Den italienska, klassiska påskkakan ”La Colomba” hade vi tagit med från resan och avsmakades nu till eftermiddagskaffet. Mandel, pärlsocker och kanderade apelsinskal i trådig och saftig briochekaka. Mycket godare än julvarianten ”Panettone” enligt mig.

Det klassiska lammet serverades med en gratäng av potatis och jordärtskockor och tomatsalsa med lime och chili.

Till dessert fick vi prova en exotisk finsk efterrätt som går under namnet ”Memma”. En trög smet gjord på rågmjöl och malt som smetas ut på tallriken för att sedan sockras och vätas med vispgrädde. Smaken påminner om riktigt grovt rågbröd (tänk frühstück i Tyskland).

Allt detta sköljdes ned med påsköl och ett vin från Spanien, importerat av Arvid Nordqvist, Evohé Garnacha producerat av bl.a svensken Henrik Heikel i Aragon. Intressant, smakar bäst om serverat lite svalt.

En matig helg som, trots utebliven äggätartävling, återskapade den där unika svenska påskstämningen jag väntat på i femton år. Kanske en av de bättre högtiderna om man får välja.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Femton år av uteblivet påskfirande sätter sina spår

  1. Åsa skriver:

    Åh sillunch!Gud så gott! Det enda jag inte är avundsjuk på är Colomban för en sådan har jag själv och ärligt talat så lät den där finska kakan inte särskilt god. Anzi – Den kan du få behålla. Stor kram från mig!

  2. sentiamo skriver:

    Kanske var den inte storfavorit här hemma heller. Men, intressant att få prova så man vet vad man ger sig in på nästa gång man blir bjuden:) Vi får ta en silllunch snart, via Skype;)
    Massa kramar från mig med!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s