Kritik mot vinjournalistik

Sanna Blomqvist skriver på sin blogg:

”Varje dag som jag loggar in på twitter och facebook är det någon av mina vinskribentkollegor som hånas. Allt från små gliringar till  uppenbara idiotförklaringar. Och är det inte av en annan vinskribent så är det av vinimportörer, sommelierer eller bloggare.

Kommer faktiskt inte ihåg när jag senast läste något positivt alls om denna lilla yrkeskår – eller om jag någonsin gjort det.”

Det ligger någonting i det hon säger, visst skulle vi alla må bättre av en mer positiv stämning kollegor emellan. Samtidigt är det ju en del av vad journalistik handlar om, att granska och kritisera felaktigheter.  Jag rannsakar mig själv och inser att jag är en av dem som baktalar och snackar skit.  Jag hyllar Livets Goda som granskar Systembolaget, jag kallar de äldre vinskribenterna för medialt handikappade, jag uppmanar till diskussion om vinskribenters trovärdighet och kallar situationen maffialiknande.  Skärpning! Eller?

För att vinjournalistiken ska höjas kvalitetsmässigt mår den nog bra av en jämn ström av ”gliringar”. Sen är det ju självklart så att många (för att inte säga alla) i den här branchen på något sätt är självcentrerade exibitionister som gärna klagar på andras inkompetens för att själva vara den starkast lysande stjärnan på himlen. Det är ett problem.

Jag känner igen mig när hon skriver:

”Själv hyser jag stor respekt mot alla mina kollegor. De besitter en enorm kunskapsbank och många har provat viner längre än vad jag har levt. De har referenser som jag är osäker på om jag någonsin kommer att få.”

En gnutta ödmjukhet har aldrig skadat en seriös skribent. Vin är ett outtömligt  ämne och det kommer alltid att finnas de som kan mer än jag. Det går många förbi att uppgiften ofta är betraktarens, att förmedla känslor inte att namedroppa och raljera i microkunskap.

Sannas inlägg har väckt en intressant debatt både i kommentarsfältet på hennes blogg och på twitter. Ett mycket bra initiativ.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Kritik mot vinjournalistik

  1. Mycket bra skrivet! Om vi enbart accepterar beteenden så kommer det aldrig bli bättre. Vinskribenter måste kunna kritisera sina egna, annars blir det bara att man håller varandra bakom ryggen även om man själv föregår med gott exempel i skrift och tal.

    Jag har själv alltid fått lära mig att man skall respektera de äldre. Men när de äldre föregår med dåligt exempel och kommer med påhittat material, som det inte ligger någon sanning i eller svärtar ner sina kollegors förtroende så är det dags för den skrivande branschen att ta itu med de problem som en liten klick av deras kollegor orsakar och som svärtar ner en hel yrkeskår.

    Istället blundar man för dumheterna och jag kanske inte är bättre själv! Jag hade aldrig vågat ifrågasätta min Farfar eller Morfar.

    Med vänliga hälsningar

    Peder

  2. sentiamo skriver:

    Tack Peder för din kommentar. Jag tror att många mår bra av en viss dos kritik eftersom man då får möjlighet att förbättra sig och inte fortsätta att i god tro förmedla osanningar.
    Det är viktigt att respektera erfarenhet men samtidigt är det livsfarligt att efter många års arbete luta sig tillbaka och anse sig fullärd. Samhället förändras konstant och i synnerhet mediescenariot där journalisterna och skribenterna verkar. Det är då viktigt att även de äldre hyser respekt för de yngre som kanske innehar en större teknisk kunskap och har vuxit upp i ett annorlunda medieklimat. Lyhördhet är ett nyckelord för god journalistik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s