Lördagsfrukost framkallar minnen från jordgubbslandet

Lördag var en speciell dag när jag var liten. Melodikrysset, Svensktoppen eller vad det nu var strömmade ur de stora bruna högtalarna uppsatta i husets alla takhörn.

Pappa lagade lördagsfrukost bestående av mannagrynsgröt. Det var fest. Man fick hälla på hur mycket sirap man ville, eller, ja, nästan.

Än idag betyder mannagrynsgröt helg för mig. Jag har fört traditionen vidare och brukar laga det till min son på lördagarna. Förra lördagen serverades gröten med en smak av sommaren. De frysta jordgubbarna som plockats förra sommaren förde oss tillbaka till värmen, ljuset och sommardofterna.

Jag kom att tänka på när jag och mina systrar var små och plockade jordgubbar med mormor och mamma på ett jordgubbsplantage. Mormor sa:

– ”Ät nu så mycket du orkar för de du har i magen betalar vi inte för”.

Hon såg lite lurig ut men eftersom det var ett av hennes standarduttryck tänkte jag inte mer på det utan gav mig hän. Jag lade mig stilla på den halmbeklädda gången och smaskade i mig jordgubbar utav bara sjutton.

När vi sedan skulle väga var min hink inte mer än halvfull och mamma såg lite arg ut. Jag förstod inte riktigt varför. Jag  hade ju lytt order utfört uppgiften enligt föreskrifter, dessutom, tyckte jag, med bravur.

Mormor såg lurig men nöjd ut och jag mådde lite halvkrasst.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Mat, Sinnen och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s