Alsace- ett vinparadis att besöka

En onsdag när allt kändes vardag och lite småmelankoliskt öppnade vi en Riesling från Alsace som jag köpt till nyårsmenyn men som sedan knuffats ut därifrån till fördel för ett annat vin.

 

 

Alsace Grand Cru, Brand, Cave du Turckheim, 2009 är en nyhet på Systembolaget och mina förväntningar var höga.

Alsace, vilket underbart vindistrikt! I tankarna förflyttade jag mig tillbaka till den tid då jag pluggade franska i Strasbourg. Då jag tog en morgonpromenad till skolan på ca 1,5 timme varje dag. Det var underbart att se den tyskinspirerade staden vakna till liv. Eleganta EU-politiker började dagen med en ”caffe au lait” på de lokala ”patisserie”-erna som doftade vaniljkräm och brynt socker så man fick koncentrera sig för att att salvien inte skulle rymma ut genom mungipan. (det hade ju varit pinsamt om Birgitta Olsson sett mig då! Detta var dock lite före hennes tid… men ändå.)

Jag tog såklart även en tripp på ”La roûte du vin de Alsace” för att utforska områdets riktiga storheter, vinerna. Då jag inte är någon stor fantast av söta eller halvsöta viner blev jag inte överväldigad av det utbud som serverades på de ”caves” (lokala vinkällare/butiker) som finns i varenda liten by i området. Några guldkorn gick dock att finna. De var sällan ett Gewurtztraminer, Muscat eller Pinot gris som överraskade utan det var Riesling som förförde mina smaklökar.

Resan fortgick genom Colmar, Ribeauville, Bergheim och Mulhouse.

Det var oktober och skörden av de söta ”Vendage tardives” var i full gång. Vi såg några som arbetade på fältet, stannade bilen drog upp skjortärmarna och frågade om vi fick hjälpa till. Det fick vi. De klibbiga, mögliga druvorna plockades varligt ned i svarta, stora hinkar. Stämningen var uppsluppen även om många var fullkomligt uppslukade av sitt arbete och gärna rättade oss om vi gjorde fel. Arbetsmoralen var hög och man kände hur viktigt deras uppgift faktiskt är.

Ni förstår nu vilken återupplevelse jag förväntade mig av onsdagkvällens Riesling. Det skulle ta min melankoli över gränserna till ett vinparadis. Tyvärr blev det totalflopp. Doften var blommig, mjuk och nästan lite smörig. Smaken upprepade mjukheten som i obalans med den syra jag hoppats på men saknade förvandlades till fysalismarmelad i munnen på mig. Ett bottennapp av mig att döma. Priset ligger dessutom på 145 kr.

Annonser
Det här inlägget postades i Resor, Sinnen, Vin och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s