De små njutningarna i livet

Om ni ännu inte sett den sagolika filmen ”Le fabuleux destin d’Amelie Poulain” eller som den heter på svenska ”Amelie från Monmartre” från 2001 så är det hög tid. Mina ögon öppnades för en värld av sinnesnjutning. Små njutningsfulla saker som att sticka ned handen i en säck full av linser eller slå hål på det karamelliserade sockret på en crème brûlée gör livet så mycket mer poetiskt.

Efter att jag sett filmen ville jag inget hellre än att åka och köpa massa röd färg och måla om hela lägenheten. Det är ett så otroligt fint fotografiskt arbete och detaljerna är fabulösa.

Jag hittade efter mycket letande det avsnitt i filmen som satte starkast spår i mig. Tyvärr är det dubbat till italienska utan text så jag översätter nedan. Ni kan se det som en språklektion om inte annat.

Ibland på fredagar går Amelie på bio.

– Jag tycker om att vända mig om och studera de andras ansiktsuttryck.

– Dessutom tycker jag om att upptäcka små saker som ingen annan aldrig någonsin skulle notera.

– Däremot tycker jag inte om när de på gamla amerikanska filmer inte tittar på vägen när de kör bil.

Det finns inga män i Amelies liv. Hon har provat ett par gånger men resultatet har inte varit i höjd med hennes förväntningar. Som kompensation har hon fått smak för de små njutningarna i livet. Att stoppa ned handen  i en säck med legymer, slå sönder skalet på en crème brûlée med spetsen av en sked och få stenar att studsa på Saint Martin kanalen.

Annonser
Det här inlägget postades i Kommunikation, Sinnen och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s