Bullmamma- en bulle till mamma?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Doften av kanelbullar är för mig doften av trygghet. Det fanns inget mysigare än att komma hem från skolan och mötas i hallen av den varma doften av mammas bullar. Är det härifrån man funtat begreppet bullmamma?

Sen, när jag kom hem från högstadiet tog jag som i trans en bullpåse (10 st i varje) ur frysen, slängde den i micron och tryckte sedan frenetiskt i mig alla bullarna framför TVn. Troligtvis ett försök att dämpa fjortisångesten där bullarna agerade terapeut när ingen annan fattade någonting.

Under gymnasiet tillbringade jag största delen av min lediga tid på cafe’ för att prata om livet med mina vänner. Självklart låg det en kanelbulle på fatet framför mig som trogen lyssnare.

Nu, ser jag bullbak som terapi. Doften av jäst och kanel gör att jag färdas tillbaka till tryggheten i mammas kök samtidigt som jag känner mig duktig. Det vaggar in mig i någon slags tro om att jag löser problem varje gång jag tar ut ännu en plåt perfekt gräddade bullar.

Varje tid har sin bulle, som man brukar säga. Eller? Begreppet bullmamma måste ju vara misstolkat då det i många fall är själva bullen som har rollen som mamma.

Nu är det ju snart Lucia och lussebullebak härjar i knutarna. Kanske kan vi skänka en tanke till helgonets hemland och på det sättet lösa något av Italiens alla bekymmer under tiden som vi knådar de små rackarna.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Italien, Sinnen och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s