Prat-mat-meditationsvin

Vem var det som lärde svenskarna att dela upp vintypologier i matvin v/s pratvin? Om jag förstått det hela rätt är det för de flesta så att matvin är tyngre viner med mycket strävhet, alkohol och fyllighet och pratviner lite lättare varianter med mycket frukt.

Den indelningen ligger i kontrast med meditationsvinsteorin där vin som i sig smakar så mycket har svårt att hitta en passande matkombination.  Dessa viner avnjuts till fördel framför brasan efter måltiden och är till för den som hoppar över whiskyn och konjaken.

Det känns motsägelsefullt och jag anser att en kategorisering av viner på det sättet kan vara farlig. Viner bör analyseras för sig och sättas i ett sammanhang som passar för just det ögonblick de är ämnade för. Hur skulle det se ut om man helt plötsligt började säga att Dolcetto bara är ett aperitivovin och Amarone alltid måste avnjutas tillsammans med en rejäl köttbit?

Frihet åt folket!  Frihet åt vinet!

Annonser
Det här inlägget postades i Mat, Uncategorized, Vin och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s