Nu är de inte många kvar som tampas om vinsten och glorian av att bli Sveriges Mästerkock.

Den första utmaningen handlade om lax, fänkål, cous-cous, passionsfrukt, apelsin etc. Där glänste Sigrid och Ubbe med sina moderna anrättningar. William lät sig tro att han varit bäst för att sedan få äta upp sina ord.

Två av mina favoriter gick till utslagstävling, Mattias och Josefina. Utmaningen var vegetarisk och det blev kaos i både Josefinas och Mirjams huvuden.

- Var är proteinet? frågade sig Mirjam mellan en hjord av “bah”, “fan” och “asså”.

Både Josefina och Mattias bestämde sig för att göra pasta. Josefina lyckades inte bra med degen och inte ens alla tårarna kunde hjälpa till att få den att bli lite mjukare. Det blev hennes fall.

Se Josefinas tårpasta här.

Marco stod på läktaren bakom glas och coachade sina vänner när de gav sig på hans specialitet. Lönlöst.

Ett glas vin till maten är ett begrepp som ofta feltolkats. Det är där man måsta sätt fingret istället för att bygga på skräcken för ett samhälle fullt av skåpsupare. Rädslan för alkohol som sådan gör saken ännu värre och leder till att folket, likt en tonåring, går mot strömmen och gör precis tvärtom. Smartare än så är vi inte.

Istället för skrämselpropaganda tillsammans med ett vinstintresse och boxvintfanatism borde man koncentrera sig på att bygga upp folkhälsan genom en sund inställning till alkohol.

Thomas Jefferson sa: “Ingen nation är försupen där vin är billigt och ingen nation är nykter där ett högt pris på vin gör sprit till en daglig dryck”. Öhmans mat & vin anser dessa vara kloka ord.

Är det det här som ligger bakom Systembolagets motsägelsefulla alkoholpolitik? Ligger det en gammal amerikansk president bakom att vi nu får dras med en generell uppfattning att vi svenskar inte är mogna för att “släppa alkoholen fri”?

Tror man verkligen att billigt vin gör att folk håller sig borta från spriten och att kvalitetsvin i flaska gör att svenskarna istället skulle börja konsumera starksprit som substitut till boxen? Det förklarar ju den aggressiva frammarschen av boxvinsförsäljningen. Man vill helt enkelt hålla svenskarna borta från spriten.

Hrm…

Här kommer en klassiker som är ofta återkommande på vår meny. En perfekt förrätt där smakerna är balanserade och öppnar upp för kommande brakmåltid.

Det handlar om en rätt som jag fick hos Lena, min advokatvänninna i Nice (något alla borde ha faktiskt). Utsikten över Côte d’Azur, ett glas rose’ med is (!) och outtömliga samtal om allt från filosofbryggor till sunkiga vindsvåningar i New York med ett äpple som enda sällskap, gjorde stunden oförglömlig.

Hon serverade den på en sallad av avocado, rucola, körsbärstomat och majs. Det går lika bra att utesluta salladen om man vill. Brödet kan vara ljust eller som på bilden ett kryddigt filmjölksbröd fullspäckat av nyttiga fibrer.

Päron, chèvre och balsamvinäger är en fantastiska smakkombo. Testa och hänförs:

Les petitpains avec le fromage du chèvre, poirs e le sause au vinegre de balsamique (fri översättning på ruggigt sliten skolfranska, men ni förstår vad jag menar)

Ingredienser: bröd (gärna stenugnsbakat franskt surdegsbröd), chèvre, päron, balsamvinäger, honung, smör, socker, ev. valfri sallad.

1. Skiva päron och chèvre.

2. Lägg päronskivor på det smörade brödet, toppa med chèvre. Ställ in i ugnen. Låt osten smälta och bli lite lätt ljusbrun.

3. Smält ca 50 gr smör i en kastrull. Tillsätt 2 msk honung, 3 msk socker och 4 msk balsamvinäger. Koka på svag värme i ca 4 min. Såsen ska bli krämig men inte knäckig.

4. Lägg upp toasten (på salladen) och ringla över såsen. Servera.

Sancerre är ett givet vinval då chèvreosten ofta har sitt ursprung i samma kvarter. Glöm rosévin med is, det funkar bara på rivieran i rätt sällskap.  Domaine Delaporte gör en trevlig variant med lätta toner av blommiga svartvinbärsblad och gula mogna frukter med en exakt balans av mineraler och syra. Rent och elegant.

Buon apetit!

I torsdags gästade jag Örebro för en halvblind provning av fyra olika bourgundiska terroir.

Chambolle Musigny, Chevrey Chambertin, Morey Saint Denis och en Bourgogne Rouge med druvor från Chambolle och Gevrey stod på menyn.

Det var inte lätt men mycket lärorikt och spännande. Det var i sällskap av Châteâu Grand Cru som provningen anordnades och många kunniga, passionerade Bourgognefantaster doftade i sina glas.

Från Chambolle var det Domaine Bertagna 1er Cru “Les Plantes” som stod för kalaset. I Gevrey Chambertins ära hade vi Domaine Heresztyns “Vielle Vignes”. Samma vingård stod för den fantastiska bourgogne rouge. Michel Gros kanske mest är känd för sina Premier Crus men han gör även en Morey Saint Denis som inte har någonting att skämmas för.

Vinerna skiljer sig enormt i prisklass men det var ändå en rebus att lista ut de olika vinernas härkomst.

För att göra det lättare var alla viner från årgång 2007 som ju på ett bra sätt tar fram karaktären från de olika terroiren.

Chambolle stod för elegans, Herezstyns båda är kraftfulla, jordiga och mörka. Morey Saint Denis var det vin som hade mest mineralkaraktär.

Jag lotsade gruppen i sitt sökande efter den jordmån som varit grund till de olika vinerna. Kanske gjorde jag det lättare för dem, kanske inte.

I vilket fall som helst så blev det en lyckad provning och vi alla gick hem med en lite större kunskap om den fantastiska vinmodern Bourgogne.

Malin Söderström var den första, av mycket få kvinnor, att vara med i kocklandslaget. Är det inte underligt? Hur kommer det sig att så få kvinnor kommer upp på toppnivå i kockyrket? Finns det en förklaring? Om ni såg Skavlan i lördags vet ni någon som säkert skulle ha svaret klart och tydligt. Programmet gästades nämligen av författaren till “Män är från Mars och kvinnor från Venus”. Han har dessutom mage att komma till Sverige och föreläsa om varför mannen ska ligga på soffan när han kommer hem från jobbet och kvinnan inte (inte många män som platsar i kocklandslaget där inte). Vidrigare livsfilosofi och världsuppfattning får man leta länge efter (hoppas jag). Det var inte långt ifrån att jag sträckte mig efter hagelgeväret och sköt sönder TVn.

Ja, ja tillbaka till Mästerkocken.

Sigids lag förlorade och det var på grund av hennes dessert; plommonkompott med sabaione. Hon var förkrossad. Jag led med henne och hennes sårade själ.

Så här tyckte domarna

Per Morberg hade gjort en viltgryta till den sista deltävlingen inför utslagningen. Det röda laget (förlorarna) fick ta varsin sked och stoppa ned den i grytan och smaka av. Det gjorde de, många gånger. De skulle lista ut de olika ingredienser som grytan var komponerad av. I min värld hade man fått rätt för både “bakterier” och “saliv”.

Per fick åka hem. Inte Morberg alltså utan Järn.

Nu är det bara nio deltagare kvar och det blir svårare och svårare. Vissa stjärnor lyser dock klarare och klarare. Mattias, Josefine, Josefina och Sigrid är mina favoriter.

Så här lagar du vinnarmenyn

På middag hos hos Hannah & Amanda

- Älskling vi skiter i Alla hjärtans dag i år. Vi lägger pengarna på någonting bättre än geléhjärtan, blommor och röda, hjärtformade kort med förtryckta, banala kärleksförklaringar på.

Säger man inte så varje år? Man tänker att denna kommersiella högtid minsann inte ska få ta sitt grepp om oss. Vi kan fira vår kärlek en annan dag, eller helst, varje dag, utan att någon annan säger till oss att göra så.

Så blir det aldrig.

Då står man här igen med en ask billiga geléhjärtan från ICA eftersom man in i det sista hållit fast vid sina principer fram tills att man tillslut fått rannsaka sig.

När butikerna fullkomligt skriker “Fira din kärlek!” börjar man tänka efter. På hur mycket skit ens bättre hälft har fått ta och hur elak/trotsig/schizofren/hormonstinn/falsk/dum/lat/otrevlig och vidrig man själv har varit under det senaste året. Man kommer tillslut fram till att en ask geléhjärtan nog ändå måste inköpas. Det är ju det minsta man kan göra.

När man står där i kassan med hjärtan i korgen och sitt eget hjärta i hopskryklat av självförakt köper man på något sätt tillbaka den kärlek som man skulle ha visat under det senaste året istället för att fokusera på skitig disk, alla dessa berg av använda rakhyvlar och tandtråden i bilen.

Man tänker att nu ska det minsann bli bättring. Geléhjärtan ska reparera den missade kärleken under det gångna året och de representerar en helrenovering av ens egna dåliga samvete.

Så, här älskling får du en ask hjärtan fulla av den kärlek du inte fått sedan förra årets ask.

Slit dem med hälsan! (för hälsosamma lär de ju inte vara)

“Patate e pipe” är dialektalt från Kalabrien och betyder “Patate e Peperoni” (potatis och paprika). Det är precis som det låter mycket enkelt och jättegott. Man kan göra det i stekpannan eller i ugnen. Viktigt är att man har goda råvaror och inte snålar medolivoljan.

En annan klassiker som jag ofta åt på “Il Troja” i Florens. En Restaurang som egentligen heter Trattoria Sostanza men som alla kallar för Troja (betydelse: hora). Fråga mig inte varför. En liten livlig restaurang på en bakgata vid Piazza Ognissanti. Högt i tak och alltid full av pratglada matgäster.

De serverar typisk toskansk mat, allt från Bistecca alla fiorentina (Florentinsk biffstek), fegatini di pollo (kycklingleverpate), ribollita (bröd och bönsoppa) till filetto al pepe verde (oxfile med grönpepparsås) och pannacotta. Jag brukar äta smörstekt kycklingbröst där. Den kommer in rykande varm med fräsande smör i en ugnsform. Precis som ovanstående, enkelt men förlamande gott.

Det finns ingen anledning att förklara för er hur man går till väga för att tillaga de båda anrättningarna. Eftersom det är så barnsligt enkelt låter jag er använda fantasin. Snåla bara inte med smöret.

Buon apetito!

Livets Goda fortsätter sin granskning av Systembolaget och har intervjuat två personer som på ett eller annat sätt kommit i kontakt med monopolets personalpolitik.

Helena erbjöds en 10% tjänst där hon fick ta de pass som blev över. Hon tackade nej.

- För mig var statligt lika med tryggt, de borde vara en förebild i att anställa personal och så visar det sig vara tvärt om. Att de dessutom i huvudsak är intresserade av att sälja volymviner gör det inte mer lockande, fortsätter hon. Om de är så intresserade av att begränsa svenskarnas alkoholkonsumtion som de utger sig för, borde de knappast sälja Bag in Box anser jag.

Helena var sedan tidigare trött på Systembolaget efter att hon under två år arbetat med vinrecentioner på TV4s Nyhetsmorgon. Där tvingades hon välja bland monopolets nyhetssläpp.

- Då insåg jag hur strömlinjeformat svenskarnas vinutbud är, vilket är tråkigt.

Hon drömmer om  att andra aktörer som verkligen brinner för vin och annan kvalitativ dryck kan existera vid sidan av Systembolaget.

Jag kan inte annat än att instämma.

Olle (fiktivt namn) är den andre personen som kommit till tals. Han har jobbat under tio år på Systembolaget och har delvis förståelse för deras personalpolitik och delvis även för den frånvarande kunskapen.

– Men det du måste förstå är att för 85 procent av kunderna så krävs det inte, förklarar han. De vill ha snabb, trevlig service och veta vart flaskorna står. 

Han har själv rekryterat personal och varit med om att mycket dryckeskunniga valts bort av rädsla för att de missbedömt arbetsuppgifterna (packa upp flaskor och sitta i kassan). Han tycker dock att personalen borde vara mer kunniga på sitt område.

- Jag blir nästan rädd ibland när jag går in i en butik och inser hur låg nivå de är på.

Jag blir nästan rädd för Sverige när jag läser detta.

Vill man ha personal som föraktar det de säljer istället för personer som är genuint intresserade och ser dryckerna som en produkt av natur, kultur och tradition? Är det bättre att vara föraktfull än att ha en sund inställning? Dubbelmoralen ligger dessutom i att man samtidigt strävar efter att gå med vinst.

Är svenskar så karaktärslösa att de inte skulle kunna hantera alternativ fysisk handel med alkohol?

Vad är det för fel på oss? Vad gör att vi skulle hantera alkohol sämre än sydeuropeerna? Troligtvis ett historiskt förbud som lett till en rädsla och skepsis som sitter i ryggmärgen. Är alkohol svenskarnas äpple i paradiset?

“Folk säger att det smakar typ snorlobba men det är ju värsta top noc-käket” säger Josefina när deltagarna fått reda på att dagens första utmaning handlar om att öppna ostron.

Hade de medverkat vid Sommelierernas dag kunde de fått lite privatlektioner av mästaren av ostron.

Den här mytomspunna läckerheten är inget man ofta ser på söder förklarade Mannerström med ett roat leende. Söderkisen Ubbe  gav honom och skåningarna “på nappen” när han snabbast visade upp tre välöppnade molusker. Kanske serveras det inte bara linssoppa på söder längre.

Han fick välja på Burmesisk kycklinggryta à Aujalay, Älgfärsbiffar Morberg och Stekt Mannerströmming med smak av barndom. Han valde den syrliga, mustiga, ej heta grytan av vilken själva åsynen fick det att vattnas i munnen. Se recept här.

Att göra en äcklig gryta och vänära mr Aujalays namn ville Lina inte göra så hon bestämde sig för att göra den skitgod, helt enkelt. Tyvärr gick det inte så bra och hon fick tampas i ännu en utmaning mot Josephine, Wilhelm och Mattias.

Magnus Johansson presenterade choklad-och hallonsufflén och den såg magisk ut. Jag kommer ihåg förra vintern när jag hade chokladmoussemani och gjorde chokladmousse på olika sätt typ fem gånger i veckan. Jag bara skulle lyckas göra en sådär perfekt chokladmousse som jag blivit förförd av på Restaurang Beccofino i Florens en kall och regnig kväll i november för en sådär tio år sedan. Jag lyckades aldrig och gav upp. Min sambo var lättad. Det blev lite jobbigt för honom efter ett tag eftersom han inte ens tycker om chokladmousse.

Kanske ska jag nu ge mig på sufflé istället. Här är receptet.

Med Josephines simultankapacitet skulle jag nog hinna med ett par omgångar per kväll. Hon vispade två skålar samtidigt och hade stenkoll. ” Hon är en maskin”, a Marco som fick sitta och titta på från läktaren den här gången.  Men det var Mattias som gjorde den godaste desserten och Lina som fick åka hem.

- Jag tycker det finns andra som borde åka före mig, sa Lina och tyckte att det var surt. Det tycker jag med. Hon verkade vara så duktig.

Nej nu ska jag sätta igång med sufflébakandet. Jag måste ju hinna med några omgångar innan sambon kommer hem. Sen får det bli tvångsprovsmakning. Hoppas han tycker om det. Det kan ju bli lite dålig stämning annars.